Valkompassernas matchningar styrs av redaktionernas val

Kompasserna gynnar också olika partiblock. Fyra Tidöpartier mot fyra i oppositionen ger 50 mot 50 med lika chans. Dagen gynnar Tidö mest, med 59,85 procent av de simulerade väljarna som bästa träff hos ett Tidöparti, utifrån en simulering av väljare med alla tänkbara åsikter, följt av SVT med 56,12 procent. Aftonbladet är den enda som gynnar oppositionen på ett motsvarande starkt sätt, med 56,86 procent. Altinget hamnar i mitten med 49,42 procent för Tidö, och TT och TV4 lutar svagt åt oppositionen. Avvikelserna från 50 mot 50 är statistiskt signifikanta i alla sex kompasser. I Altingets är avvikelsen ändå så liten, 0,58 procentenheter, att den i praktiken saknar betydelse.

Blocken går också att räkna på andra sätt. Om man i stället ser på Alliansens partier från Reinfeldt-åren, M, KD, L och C, mot de rödgröna, S, V och MP, får Alliansen fler bästa träffar per parti i samtliga kompasser. I SVT:s kompass får Alliansen 66,36 procent av de bästa träffarna, och i Aftonbladets 55,57 procent, fast den kompassen lutar åt oppositionen mätt med Tidöpartierna. Det beror på att C, som räknas till oppositionen, får många matchningar där. I Dagens kompass, som gynnar Tidö mest, får Alliansens fyra partier tillsammans 46,48 procent, under lika chans, men ändå fler träffar per parti än de rödgröna, 11,62 mot 9,71 procent. Det visar att de gamla Allianspartierna, överlag, är strukturellt gynnade jämfört med de rödgröna, på så sätt att väljare med spridda åsikter oftare matchas med något av dessa partier.

Ett mönster håller oavsett indelning. S, V och MP får tillsammans färre bästa träffar än de skulle få med lika chans, i alla sex kompasser. De klassiskt rödgröna partierna är alltså, räknat tillsammans, strukturellt sett missgynnade.

Dagen har inte prövat hur kompassen fördelar de bästa träffarna, skriver chefredaktören Felicia Ferreira i ett svar till Valkoll. Att vissa partier oftare blir bästa träff behöver inte i sig innebära att kompassen är politiskt vinklad, men det är relevant att undersöka om vår konstruktion får systematiska effekter, skriver hon.

Vad snedfördelningen har betytt för verkliga väljare går inte att avgöra med de data som finns. Resultatet sammanfaller ändå med opinionen de sista månaderna före valet. Hos de fem institut som mätte både i juni och i september, Demoskop, Indikator, Ipsos, Novus och Verian (Sentio oräknat), tappade de rödgröna 3,3–6,3 procentenheter, medan de gamla Allianspartierna ökade 4,3–7,0 procentenheter. Om det beror på att osäkra väljare påverkades av valkompasserna går inte att besvara. Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet fann i sin bok om valet 2022 ingen signifikant effekt av partitester på något partis stöd.

Här mäter jag något annat än med tärningen. Nu har de simulerade väljarna, 20 000 per grupp i varje kompass, åsikter från verkligheten, ur SOM-undersökningen 2025. Den är Göteborgs universitets årliga undersökning av svenskarnas åsikter och redovisar vad ett slumpmässigt urval tycker om en lång rad politiska förslag, uppdelat bland annat efter hur intresserade av politik de säger sig vara. Många av förslagen motsvarar frågor i kompasserna, och därför går det att ge de simulerade väljarna två verkliga gruppers åsikter. I de frågor som går att koppla till SOM svarar en grupp så som de som säger sig vara ointresserade av politik svarade i SOM, och en annan grupp så som de mycket intresserade svarade. I övriga frågor svarar båda grupperna slumpvis, som med tärningen. Varje simulerad väljare i den ena gruppen har då en motsvarighet i den andra som får exakt samma slumpade svar på de frågorna. Slumpen är alltså densamma i båda grupperna, och skillnaden mellan dem kommer bara från vad de tycker i sak. Jag har också räknat om med fem andra slumptal och med 5 000 och 50 000 väljare per grupp, och skillnaden finns kvar i alla sex kompasser varje gång. Skillnaden beror alltså inte på slumpen i simuleringen.

Det mest slående fyndet är att simulerade väljare med åsikterna hos dem som i SOM säger sig vara ointresserade av politik oftare matchas med ett Tidöparti än väljare med de mycket intresserades åsikter. Det gäller i samtliga sex granskade kompasser, med 9,90–18,15 procentenheters övervikt för Tidö jämfört med de mycket intresserade. Detta är inte minst intressant eftersom ointresserade är en väljargrupp som kan tänkas låta sig påverkas mest av kompassernas resultat.

Nivåerna skiljer sig också mellan kompasserna. I SVT:s kompass får väljare med de ointresserades åsikter ett Tidöparti som bästa träff i 48,04 procent av fallen och väljare med de mycket intresserades åsikter i 31,67, lägst av alla kompasser. Det beror till stor del på hur SVT:s kompass räknar. Med en enkel avståndsberäkning, med samma frågor och placeringar men där varje steg på skalan räknas lika, hade det varit 64,94 och 46,97 procent, i nivå med de andra kompasserna. Med den enkla beräkningen får framför allt M och L fler träffar i SVT:s kompass, och C och MP färre.

Skillnaden mellan grupperna förklaras av vilka sakfrågor kompasserna lyfter fram, hur många frågor varje ämne får och hur de viktas. I frågor om skatter, invandring, brott, bistånd och miljö står de ointresserade oftare på samma sida som Tidöpartierna. I andra frågor står de närmare oppositionen. Men det är fler frågor som förefaller gynna Tidö. Av de frågor i SVT:s kompass som jag kunnat koppla till SOM drar 14 åt Tidö och 7 åt andra hållet, i TT:s 16 mot 11. Hade varje ämne vägt lika i SVT:s kompass hade skillnaden varit 8,12 i stället för 16,37 procentenheter, ungefär hälften. Det visar att en stor del av övervikten för Tidö kommer av hur många frågor kompassen ställer inom varje ämne, alltså av redaktionens frågeurval, och inte bara av vad väljarna tycker.

I SVT:s kompass är frågan om skatten på bensin och diesel den som ensam bidrar mest till skillnaden mellan de ointresserade och de mycket intresserade, 4,78 av de 16,37 procentenheterna. 60 procent av de ointresserade tycker att höjd skatt på bensin och diesel är dåligt, mot 38 procent av de mycket intresserade, och M, KD och SD placerar sig längst åt att sänka den. KD och SD har dessutom valt att låta just den frågan väga dubbelt. I SVT:s kompass har varje parti fått markera 5 av de 35 frågorna som extra viktiga, och då väger frågan dubbelt när kompassen räknar ut hur nära en väljare står partiet.

Bensinfrågan drar mest av alla frågor i SVT

Höjd skatt på bensin och diesel är ett dåligt förslag

Andel som svarar så i SOM-undersökningen 2025, procent

Ointresserade60 %

Mycket intresserade38 %

Partiernas placering i SVT

Skatten på bensin och diesel ska sänkas

← emot att sänka skattenför att sänka →

Mycket dåligt förslag

Ganska dåligt förslag

Ganska bra förslag

Mycket bra förslag^×2×2

I färg: M, KD och SD, som står längst åt att sänka skatten. ×2: partiet har markerat frågan som extra viktig, och den väger dubbelt för partiet.

Andra frågor drar åt andra hållet. SVT:s kompass frågar om staten ska ta över ansvaret för sjukvården. Tidöpartierna är för, och fler av de mycket intresserade än av de ointresserade tycker att förslaget är bra, 66 mot 55 procent. Den frågan minskar därför övervikten för Tidö med 1,15 procentenheter, och frågan om hur mycket höginkomsttagare ska betala i skatt med 1,05. Hade SVT ställt fler frågor av det slaget och färre som bensinfrågan, hade övervikten blivit mindre.

Det visar också varför partierna har skäl att placera sig nära de här väljargrupperna i kompasserna, om det är dem de vill nå. I SVT:s kompass har partierna fria händer, både att placera sig och att välja vilka frågor som ska väga dubbelt. Bara KD:s och SD:s två markeringar av bensinfrågan står för 0,67 procentenheter av skillnaden. Och hade M svarat ganska bra i stället för ganska dåligt förslag på frågan om att förbjuda vinstdrivande skolor, ett enda steg på skalan, hade M matchats med 4,47 procentenheter fler av de simulerade väljarna med de ointresserades åsikter. Ett skarpare svar åt det håll M redan står, mycket dåligt förslag, hade i stället kostat M 3,23 procentenheter bland dem.

SVT förtjänar att belysas extra, eftersom SVT är public service och dess valkompasser gjordes 3,7 miljoner gånger sammanlagt, med de lokala kompasserna för region- och kommunvalen. Jag har sökt SVT med frågor om kompassen, men SVT har inte svarat på dem. Som avsnittet ovan visar har partierna skäl att placera sig nära de väljare de vill nå. I SVT:s kompass kan de också göra det, eftersom SVT låtit partierna placera sig själva på varje fråga. Studien visar att kompassen därmed går att manipulera av partierna själva, genom hur de placerar sig. M står mer sällan i ytterläget, mycket bra eller mycket dåligt förslag, i SVT:s kompass, där partiet placerat sig själv, än i TT:s, där experter placerat partierna. I TT står M i ytterläget i 27 av 50 frågor, i SVT i 12 av 35. Skillnaden kommer till stor del av att kompasserna ställer olika frågor. I de åtta frågor som finns i båda placerade sig M likadant som TT:s experter i sju. Men ett test där jag flyttar M:s placeringar visar hur mycket de betyder.

Den som placerar sig försiktigt hamnar nära fler väljare, vilket jag kunnat bekräfta med egna mätningar. När jag flyttade 7 av M:s placeringar i SVT ett steg ut, så att M står i ytterläget lika ofta som i TT, halverades M:s bästa träffar från 18,24 till 8,85 procent. Med sitt eget sätt att placera sig matchas M alltså med omkring dubbelt så många väljare. Flyttar jag på samma sätt KD:s, L:s och S:s placeringar tappar också de tydligt, 39 till 48 procent av sina träffar. Bland både de ointresserade och de mycket intresserade halveras M:s träffar. Flytten slår också mot de väljare som håller med M. Simulerade väljare som står M nära, och som följer M även när M placerar sig skarpare, matchas med M 3,00 procentenheter mer sällan när M står i ytterläget lika ofta som i TT. Ett parti som placerar sig skarpare blir alltså svårare att hitta, också för dem som håller med det.

Det är inte självklart var ett parti tjänar på att placera sig. Försiktigare placeringar ger fler matchningar totalt, men kan kosta matchningar bland de väljare som håller med partiets nuvarande placeringar. Hade M flyttat hälften av sina yttersta placeringar i SVT:s kompass, 6 av 12, ett steg in, hade M matchats med 35,89 procent av väljarna med alla tänkbara åsikter i stället för 18,24 procent. Samtidigt hade väljare som håller med M:s nuvarande placeringar matchats med M 1,66 procentenheter mer sällan. För MP hade samma slags flytt gett 24,22 procent i stället för 5,19, men väljare som håller med MP:s nuvarande placeringar hade matchats med MP 22,38 procentenheter mer sällan. Det är en avvägning, och den går att räkna på. Med opinionsdata som SOM-undersökningen kan ett parti pröva vilka placeringar som ger flest matchningar bland just de väljargrupper det vill nå. SVT:s upplägg, där partierna placerar sig själva, gör den kalkylen möjlig.

SVT:s förklaring av hur matchningen räknas nämner bara att användarens egna markeringar väger tyngre, inte att partierna kan välja vilka frågor som väger dubbelt för dem. Att partiernas markeringar väger dubbelt har jag sett genom att återskapa SVT:s beräkning.

Att försiktiga placeringar ger fler träffar är känt och uppmärksammat i forskningen. I den schweiziska studien som nämns ovan visade Berdoz med kolleger att vissa partier kunde bli upp till fyra gånger så synliga genom att svara måttfullt i alla frågor. Om M valt sina försiktiga placeringar med avsikt för att få fler matchningar går inte att veta. Andra kompassmakare beskriver samma problem i sina egna metodtexter. Altinget skriver att en skala med fyra steg och samma avstånd mellan alla svar gör att det kan bli fördelaktigt att svara strategiskt med håller delvis med eller håller delvis inte med, eftersom de svaren alltid hamnar närmast användarens. Därför har Altinget gjort avståndet större mellan de två svaren. Aftonbladets kompass har inget neutralt svarsalternativ, varken 2022 eller i år. År 2022 motiverade Aftonbladet det med att det annars kan användas strategiskt av partier för att få fler matchningar.

I Aftonbladets kompass fastställs partiernas positioner av en expertgrupp vid SOM-institutet i dialog med partierna. I TT:s kompass sätts positionerna av experter, journalisten Christer Isaksson och statsvetaren Tommy Möller tillsammans med TT, utifrån partiernas program, utspel, agerande och vad företrädarna svarat. TV4:s nyhetschef Fredrick Malmberg skriver till Valkoll att kompassen är en produkt vi köper in från TT. I Dagens kompass fick partierna däremot enligt chefredaktören Felicia Ferreira själva besvara samtliga frågor och välja ut tre frågor som var särskilt viktiga för dem, som i SVT:s, där varje parti valde fem. Också i Altingets kompass har partierna besvarat frågorna själva, men Altinget döljer det neutrala svarsalternativet.

SVT och Dagen sticker ut på ett sätt som gör problemet dubbelt. Där placerar partierna sig själva, och där finns också ett neutralt svar att välja. I SVT:s fyra skalfrågor finns ett mittsteg, och C valde det i alla fyra, L och KD i två. Ett svar i mitten ligger nära flest väljare, och det är samma slags strategiska svar som Altinget och Aftonbladet beskriver. I Dagens kompass ger partiets Ingen åsikt i stället noll poäng hos den som tar ställning. S och MP valde det i tre av tjugo frågor var, L och M i en var, och V, C, KD och SD aldrig. Enligt Felicia Ferreira fick partierna inte se de exakta poängvärdena. När partierna både placerar sig själva och kan välja ett neutralt svar beror utfallet alltså också på om de förstår hur svaren räknas.

Det finns en stor skillnad mellan vilka frågor väljarna tycker är viktigast och vilka frågor kompasserna låter dem svara på. I SVT:s vallokalsundersökning Valu 2026 sa 53 procent att sjukvården har mycket stor betydelse för partivalet, mest av alla frågor. Skatterna hamnade i nedre halvan. Ändå frågade fem av sex kompasser mer om skatter än om sjukvård, och Dagen har ingen fråga med sjukvården som huvudämne. SVT och TT skriver att frågorna ska skilja partierna åt, och i sjukvården skiljer sig partiernas svar mindre. Det kan förklara en del av skillnaden. TT:s vd och chefredaktör Per-Anders Broberg skriver till Valkoll att frågorna ska vara aktuella i debatten. Dock är utrymmet begränsat, skriver han, och frågorna ska också skilja partierna åt och alla partier ska få med sina ’starka’ frågor.

Om utrymmet är begränsat borde de frågor som väljarna sätter högst få plats först. Så blir det inte, och det syns i fler ämnen än sjukvården. Äldreomsorgen har mycket stor betydelse för 40 procent av väljarna enligt Valu, men fyra av kompasserna har bara en fråga om den, och Altinget och Dagen har ingen. Skola och utbildning, som 51 procent säger har mycket stor betydelse, får 3 av SVT:s 35 frågor, medan miljö, klimat och energi, som 26–33 procent säger det om, får 6. Problemet är att matchningen då byggs på frågor som har mindre betydelse för väljarnas partival. Den som framför allt bryr sig om äldreomsorgen får ingen fråga om den i Altingets eller Dagens kompass, och det som är viktigast för den väljaren påverkar då inte alls vilket parti kompassen visar. I Altingets kompass kan användaren dessutom markera frågor som särskilt viktiga, så att de väger tyngre i matchningen, men ett ämne som saknas går inte att markera.

Det går också att fråga sig om kompasserna bidrar till en bild av vilka frågor som är viktigast som skiljer sig från väljarnas egen. Gör de det, för det med sig problem och kan bidra till att väljare matchas mot fel parti.

För Dagen var det smala frågeurvalet ett val. Kompassen kretsar enligt Dagens chefredaktör Felicia Ferreira kring frågor som religionsfrihet, civilsamhällets roll, bistånd, migration och människovärde. Det var alltså ett medvetet redaktionellt val att inte försöka täcka hela den politiska dagordningen, skriver hon. Dagen säger alltså öppet vad kompassen täcker och inte. De andra kompasserna beskriver sina frågor som aktuella eller representativa för den politiska debatten, och där syns urvalet inte lika tydligt, fast det även där påverkar vilka partier som hamnar överst.

Hur mycket frågeurvalet betyder går att mäta. Jag har valt 25 av SVT:s 35 frågor på 2 000 olika sätt och räknat om kompassen varje gång. Beroende på vilka frågor som kom med blev M bästa träff för allt från ungefär 12 till 23 procent av de simulerade väljarna, i nio av tio urval. Spridningen drar ändå åt samma håll. M hamnar över lika chans i 9 av 10 slumpade urval, och MP och SD hamnar under i alla.

Det finns fler problem. I SVT:s kompass matchas 84,32 och 79,07 procent av dem som står V och MP nära med sitt parti, mot 96,00 och 96,42 procent av dem som står C och M nära. En del av det beror på SVT:s räknesätt, som inte slår lika mot alla partier. Jämfört med en enkel avståndsberäkning, där varje steg på skalan räknas lika, matchas simulerade väljare som står V, MP eller SD nära med sitt parti klart mer sällan med SVT:s formel, V 10,81, MP 8,51 och SD 6,56 procentenheter mer sällan. För C och M är skillnaden bara 1,45 och 2,21 procentenheter. Även detta är ett allvarligt problem, och SVT hade kunnat mäta detta för att försäkra sig om att problemet inte uppstod.

Med SVT:s formel tappar väljare nära V, MP och SD mest

Så många procentenheter mer sällan matchas de väljare som står partiet nära med sitt parti med SVT:s formel än med en enkel avståndsberäkning där varje steg på skalan räknas lika. I färg: de tre partier som tappar mest.

10,81

8,51

6,56

3,55

2,91

2,23

2,21

1,45

Ett exempel visar hur det går till. Svarar väljaren ganska bra förslag och partiet mycket bra förslag ger SVT:s formel frågan 5 av 8 möjliga poäng. Är det tvärtom, väljaren mycket bra och partiet ganska bra, blir det 8 av 11. Samma avstånd på skalan räknas alltså olika beroende på vem som står längst ut. Mot ett parti på andra sidan, som svarar ganska dåligt förslag, får väljaren som svarat ganska bra förslag 3 av 8 poäng, bara 2 färre än mot partiet på samma sida. Det missgynnar partier som ofta svarar med skalans yttersta alternativ. I SVT:s kompass är det V, MP och SD, samma partier som de väljare som står dem nära mer sällan matchas med. SVT:s förklaring av matchningen säger inget om att samma avstånd på skalan ger olika poäng beroende på om det är väljaren eller partiet som står längst ut.

Granskningsnämnden friade den 19 oktober SVT:s valkompass från anmälningar om bristande opartiskhet och saklighet. Nämndens bedömning av partiernas svar vilar på att det var tydligt att partierna själva formulerat sina svar. Men det är just det som gör kompassen möjlig att påverka. Användaren ser vilket parti som hamnar överst, inte att ett parti kan få fler träffar genom att placera sig försiktigt. Att det framgår vem som formulerat svaren skyddar alltså inte mot det jag visar.

I Granskningsnämndens sammanfattning av SVT:s yttrande står att det var något SVT saknade kontroll över att partiernas svar inte till hundra procent stämde med deras partiprogram. Det är anmärkningsvärt.

Men det var SVT som valde upplägget. Det är SVT som bygger kompassen, väljer frågorna och avgör vad som publiceras. Valet 2018 granskade SVT:s politiska experter alla riksdagspartiers svar, eftersom partierna enligt SVT ibland av strategiska skäl väljer ett annat svar än den politik de driver. Om SVT granskade svaren på samma sätt i år framgår inte av SVT:s metodtext för 2026 eller av nämndens beslut. Nämnden tog inte upp det i sin bedömning.

Nämnden prövade anmälningarna om fyra frågor. Vilka partier kompassen ger väljarna, och hur den räknar, prövades inte. Inför nämnden hänvisade SVT till Novus mätning i juni för att visa att bostadsfrågan var aktuell. Samma mätning har sjukvården överst och skatterna på plats 12. Ändå hade SVT:s kompass, som avsnittet om frågeurvalet visar, fler frågor om skatter än om sjukvård.

Jag har återskapat de sex kompassernas beräkningar och stämt av dem mot kompasserna själva. Sedan har jag låtit tre slags simulerade väljare göra kompasserna.

• Väljare med alla tänkbara åsikter, där varje kombination av svar är lika vanlig. De mäter kompassen själv, på samma sätt som när forskarna Astante, Sinatra och Sekara lät 100 000 simulerade användare pröva en dansk kompass.
• Väljare med åsikter ur SOM-undersökningen 2025, för att se hur verkliga gruppers åsikter möter kompasserna.
• Väljare som står ett parti nära, alltså håller med det i en viss andel av frågorna, för att pröva räknesättet.

Som i forskningen har jag också prövat slumpade frågeurval och flyttat partiernas placeringar. Det nya är kombinationen av sex kompasser i samma val, återskapade och avstämda mot kompasserna, prövade med flera slags väljare och med hänsyn till hur kompasserna hanterar överhoppade frågor.

Varje kompass har prövats med 100 000 simulerade väljare med alla tänkbara åsikter, med 20 000 per grupp med SOM-undersökningens åsikter och med 20 000 partinära väljare per parti. Frågeurvalen är 2 000 slumpade urval om 25 av SVT:s 35 frågor, och testet med M:s placeringar är lottat 20 gånger. Huvudresultaten kommer ur en körning med ett slumptal som bestämdes i förväg. Som kontroll är andelarna bästa träff omräknade i 13 körningar med andra slumptal, och ett parti räknas bara som gynnat eller missgynnat om resultatet håller i alla. De ointresserade är omräknade med fem andra slumptal och med andra antal väljare. Alla sex redaktioner fick den 20 oktober möjlighet att kommentera mina slutsatser om deras kompass. Dagen, TV4, Aftonbladet och TT har svarat. SVT och Altinget har inte svarat före publiceringen. Aftonbladet har fått underlaget och har sagt att de återkommer.

Avstämt mot kompasserna. Varje beräkning är prövad mot det kompassen själv visar, och den ska stämma exakt, inte ungefär. SVT:s kompass räknar i webbläsaren, så där har jag kört SVT:s egen kod oförändrad och jämfört. Alla 144 partiprocent och alla 18 rangordningar i provet stämmer, och fyra av profilerna är också körda i den publicerade kompassen. TT och TV4 räknas på TT:s server, Aftonbladet och Altinget på sina egna, och den koden är inte offentlig. Där har jag byggt en modell och prövat den mot serverns svar, för TV4 och Aftonbladet i 9 av 9 provkörningar och för Altinget i 10 av 10. TT delar inte den exakta beräkningsalgoritmen, skriver Broberg. Jag har ändå återskapat beräkningen utan TT:s kod och prövat den mot TT:s egen server. I 25 provkörningar gav modellen exakt samma procent som servern, 1 330 tal av 1 330. Dagens kompass skickar poängen per parti för varje svar, och den räknar jag direkt.

Felmarginaler. Med 100 000 simulerade väljare per kompass är den statistiska osäkerheten i en andel omkring 0,1–0,3 procentenheter åt vardera hållet (95 procents säkerhet), med 20 000 högst omkring 0,7. Ett parti räknas som gynnat bara om det ligger över 15 procent både med marginalen och i 13 körningar med olika slumptal, och som missgynnat bara om det på samma sätt ligger under 10. Fall nära gränserna räknas som nära jämnt. Andelarna är räknade av alla simulerade väljare. I Dagens kompass får 7 av 100 000 ingen bästa träff alls, eftersom Dagen bara visar partier som fått poäng. För de ointresserade har jag också dragit om SOM:s svar 20 gånger, för att se om skillnaden håller när SOM:s eget urval varierar. Resultaten i texten är statistiskt signifikanta. Skillnaderna är större än felmarginalerna med 95 procents säkerhet, och de ointresserades övervikt för Tidö håller i alla sex kompasser också när SOM:s svar dras om. Det gäller slumpen i simuleringen och i SOM:s urval, inte antagandena i modellen, som hur skattefrågorna kopplats till SOM.

Dubbelberäkningar. Varje mätning är också räknad med en enkel avståndsberäkning, samma för alla kompasser, för att se vad som beror på kompassens räknesätt. Talen för väljare med alla tänkbara åsikter och för väljare som står ett parti nära är räknade både med 20 000 och 100 000 väljare. Av deras 2 640 andelar flyttade ingen mer än 1,06 procentenheter mellan körningarna. Alla körningar har fasta slumptal och ger exakt samma resultat när de körs om, och de parallella körningarna är kontrollerade mot samma körning i en enda process.

AI och mänsklig kontroll. Jag har tagit hjälp av AI (Claude från Anthropic) för att skriva skripten som gör beräkningarna. Talen räknas av den koden på kompassernas egna data, och koden är prövad mot kompassernas egna resultat. Ett fel i ett skript syns därför direkt, eftersom procenten då inte stämmer med kompassens. AI har dessutom gjort två bedömningar, vilka förslag i SOM som motsvarar kompassernas frågor och vilket ämne varje fråga gäller. Båda gjordes i två omgångar. Kopplingar där omgångarna var eniga används, utom för de skattefrågor som SOM inte frågar om, som kopplats till SOM:s fråga om skatterna i allmänhet. En AI-agent gick dessutom igenom alla kompassfrågor mot SOM:s förslag. Varje koppling har jag sedan själv granskat i detalj och dubbelkollat, både de som AI-omgångarna var eniga om och agentens förslag, och det är jag som har valt vilka som används. Det gav 37 frågor till, där det i princip är samma fråga ställd på olika sätt, 24 av dem bland agentens förslag och 13 som jag själv lagt till. Med bara de kopplingar som AI-omgångarna var eniga om och skattekopplingarna var skillnaden mellan grupperna 5,72–11,61 procentenheter. Resultatet beror på kopplingarna. Kopplas SOM:s allmänna förslag om ett miljövänligt samhälle bara till den fråga i SVT:s kompass som liknar det mest blir skillnaden där 14,12 procentenheter i stället för 16,37. Utan de tolv osäkraste kopplingarna ligger skillnaden mellan 8,78 och 13,24 procentenheter. De ointresserades övervikt för Tidö finns kvar i alla sex kompasser i varje variant för sig. Där omgångarna var oeniga, och där samma slags fråga fått olika ämnen i olika kompasser, har jag själv avgjort ämnet, och en fråga som jag bedömt gälla två ämnen räknas i båda. Jag har granskat allt arbete löpande. Redan innan dess granskade jag ett urval, 30 kopplingar och 25 ämnen, ett och ett. I 45 av dem var de två omgångarna eniga, och jag godkände alla 45. Resten avgjorde jag själv. Tre frågor som båda AI-omgångarna lagt utanför ämnesindelningen, om skog, burka och omskärelse, förde jag till ett ämne. Varje del är också granskad fristående i flera varv av separata AI-granskare, och fynden är rättade och omgranskade. Alla hämtade filer är sparade med kontrollsummor, och jag lämnar ut koden och underlaget på begäran.

De ointresserade. Grupperna svarar olika bara i de frågor som går att koppla till SOM, till exempel 21 av SVT:s 35. I de övriga svarar båda grupperna på samma sätt.

Testet med placeringarna. L:s placeringar flyttade jag på samma sätt som M:s. S och KD flyttade jag, som kontroll, lika många placeringar som M respektive L, 7 och 6.

Skattefrågorna. I flera kompasser gäller skattefrågorna skatter och avdrag som SOM inte frågar om, till exempel en beredskapsskatt. Där svarar de simulerade väljarna som på SOM:s fråga om att höja eller sänka skatterna i allmänhet. Utan det antagandet finns skillnaden kvar i alla sex, men den är liten i Altinget, 2,40 procentenheter, och där beror den på de kopplingar jag har lagt till.

Det här går inte att säga. De simulerade väljarna är inte verkliga väljare. Väljarna med alla tänkbara åsikter visar hur kompassen fördelar träffarna, inte hur väljarkåren ser ut. Kopplingarna till SOM är en tolkning, och i flera kompasser gäller skattefrågorna skatter som SOM inte frågar om. TT:s (och därmed TV4:s), Aftonbladets och Altingets formler är modeller av serverns räkning, avstämda men inte lästa ur kod. Hur kompasserna påverkade valet går inte att mäta med det här underlaget. En simulering av hela väljarkåren, där de simulerade väljarna svarar som verkliga svenskar på alla frågor, går inte att göra med öppna data. Den kräver enskilda svarspersoners svar på många frågor, och SOM-undersökningens enkätsvar är inte öppet tillgängliga. Den mätningen är en uppföljning jag avser att göra. I Dagens kompass svarar de simulerade väljarna aldrig Ingen åsikt, och ingen fråga hoppas över. Delar flera partier förstaplatsen räknas varje parti med en lika stor del, medan SVT då visar partierna i en fast ordning.

Texten är skriven av Victor Pressfeldt. Metodavsnittet bygger på beskrivningarna av hur skripten gör beräkningarna. Statistiken, bilderna och koden är gjorda i skript som är programmerade med hjälp av AI-verktyget Claude. Victor Pressfeldt har granskat och ansvarar för innehållet.